Frekastein Letra

omtöcknad fylld av förbittring ...
Förbittring ... Förbittring ...

Blodet river i mina vener,
min själ bestulen.
Urdriven min broderhälft,
hör nattens barn ...
Hör nattens barn ... Hör nattens barn ...

Nattens barn gråter, en fallen far.
Sorg blir till vrede; kallt regn faller.
Dövar min smärta, ger mig kraft åter.
Minner mig om nidingars dåd.

Fångad i elden, ingen väg ut.
Huggen och slagen, av runor bunden.
Binder min själ, min vargbroder.
Själ utan kropp, kropp utan själ.

Ristade runor, gråbens sinne håller.
Bojad, bunden med blodröd järntagg.
Ristade runor, gråbens sinne håller.
Bojad, bunden med blodröd järntagg.
Ristade runor, gråbens sinne håller.
Bojad, bunden med blodröd järntagg.

Svärtat blod i andras ögon.
Fulländning av själen genom blod.
Avlad ur vargtörnets sting,
under nattens drömmar.
Ett tomrum fyllt,
en tvillingsjäl till mig bunden.

Tiden kommer då jag åter är hel,
då jag åter härskar natten.
I vargstenen de bundit min själ.
En dag skall runor brista ...
Brista ... Brista ...

[Translate to English:]

Towards the night I gaze. Stricken, driven to the ground.
Giddying thoughts rush about, dazed filled with resentment.

The blood scratches my veins.
My soul deprived. Driven out of my brother half.
Hear the children of the night...

The children of the night cry, a fallen father.
Sorrow turns to wrath, cold rain falls.
Eases my pain, gives me strength back.
Reminds me, of the deeds of evil-doers...

Trapped in the fire, no way out.
Cut and beaten, bound by runes.
Binds my soul, my wolf brother.
Soul without body, body without soul.

Carved runes, the wolf's mind hold.
Shackled, bound by blood red iron barb.

Blackened blood in the eyes of others, the perfection of the soul through blood. Bred from the sting of wolves' thorn, during the dreams of the night. An emptiness filled, a twin soul to me bound.

The time will come when I'm whole again,
when I'll once again rule the night.
In the wolves' stone they've bound my soul,
one day the runes will break...