Letra de Idétemplet
En tanke bygger nya mönster,
I tanken ligger världsalltet gömt
Den öppnar stängda portar och fönster
Och fann sin stig i det vi redan glömt

Der föregaende tanken, som bar en historia
Av tänkarverksamhet
Uppväckt sken den av skapandets gloria
Men dömd att förnya sin singularitet
Den bröt sig fri, fran sina ursprungstömmar
Och skänkte liv at gangna drömmar
En elektrisk impuls som klarade sin examen:
Att verka bortom den fysiska lekamen

För var och varenda konklusion
Som lämnar idéernas hus
Skapas ett kosmos, en ny sektion
Av funderingar och brus

Som sedan blir till nya ord,
En egen existens
Ord pa ett papper, pa nagons bord
Blir till tankekondens

Som droppar in i dennes liv
Och förändrar dennes inkarnation
Lägger sedan grunden för nya initiativ,
Det här är en tankes evolution
Och i varje sekund som tiden ger
Vidgas dess gesäll
I dess kollektiv blir det fler, allt fler
Som stiger mot skyarnas pall

De brinner till och faller bort
När uppdraget är slut
Men kan aterväckas fran glömskans fort
Om vi manar dem en minut

Da pralar de i full ornate,
I de klaraste kulörer
Ur hjärnans sal, en frisk sonat
Besjunger dessa aktörer.

Dessa tankar bygger nya mönster,
I tankarna ligger världsalltet, gömt
De öppnar stängda portar och fönster
Men de fann sin stig I det vi redan glömt

[English translation:]

THE TEMPLE OF IDEAS

A thought builds new patterns,
The Universe lies hidden in the thought
It opens closed gates and windows
And found its path in that which we had already forgotten

The previous though, which carried a history
Of activity of thinking
Awoken it shone with the halo of creation
But doomed to renew its singularity

It broke free, from the reins of its origin
And gave life to bygone dreams
An electric impulse which passed its exam:
To work beyond the physical body

For each and every conclusion
That leaves the house of ideas
A cosmos is created, a new section
Of thoughts and noise

Which then turns into new words,
An existance of its own
Words on a paper, on someone's table
Turns into a condensation of thoughts

Which drips into his life
And changes his incarnation
Then makes the foundation for new initiatives,
This is the evolution of a thought
And in every second gifted by Time
Its journeyman is widened
In its collective there become more, yet more
That rise towards the skies' covering

They burn shortly and fall away
When the task is completed
But can be awoken again from the castle of oblivion
If we urge them for a minute

Then they shine in full ornamentation,
In the brightest of colours
From the hall of the brain, a fresh sonata
Extols these actors.

These thoughts build new patterns,
The Universe lies hidden in the thought
It opens closed gates and windows
And found its path in that which we had already forgotten