Vintersorg

Idétemplet
En tanke bygger nya mönster, I tanken ligger världsalltet gömt Den öppnar stängda portar och fönster Och fann sin stig i det vi redan glömt Der föregaende tanken, som bar en historia Av tänkarverksamhet Uppväckt sken den av skapandets gloria Men dömd att förnya sin singularitet Den bröt sig fri, fran sina ursprungstömmar Och skänkte liv at gangna drömmar En elektrisk impuls som klarade sin examen: Att verka bortom den fysiska lekamen För var och varenda konklusion Som lämnar idéernas hus Skapas ett kosmos, en ny sektion Av funderingar och brus Som sedan blir till nya ord, En egen existens Ord pa ett papper, pa nagons bord Blir till tankekondens Som droppar in i dennes liv Och förändrar dennes inkarnation Letras de cancionesLägger sedan grunden för nya initiativ, Det här är en tankes evolution Och i varje sekund som tiden ger Vidgas dess gesäll I dess kollektiv blir det fler, allt fler Som stiger mot skyarnas pall De brinner till och faller bort När uppdraget är slut Men kan aterväckas fran glömskans fort Om vi manar dem en minut Da pralar de i full ornate, I de klaraste kulörer Ur hjärnans sal, en frisk sonat Besjunger dessa aktörer. Dessa tankar bygger nya mönster, I tankarna ligger världsalltet, gömt De öppnar stängda portar och fönster Men de fann sin stig I det vi redan glömt [English translation:] THE TEMPLE OF IDEAS A thought builds new patterns, The Universe lies hidden in the thought It opens closed gates and windows And found its path in that which we had already forgotten The previous though, which carried a history Of activity of thinking Awoken it shone with the halo of creation But doomed to renew its singularity It broke free, from the reins of its origin And gave life to bygone dreams An electric impulse which passed its exam: To work beyond the physical body For each and every conclusion That leaves the house of ideas A cosmos is created, a new section Of thoughts and noise Which then turns into new words, An existance of its own Words on a paper, on someone's table Turns into a condensation of thoughts Which drips into his life And changes his incarnation Then makes the foundation for new initiatives, This is the evolution of a thought And in every second gifted by Time Its journeyman is widened In its collective there become more, yet more That rise towards the skies' covering They burn shortly and fall away When the task is completed But can be awoken again from the castle of oblivion If we urge them for a minute Then they shine in full ornamentation, In the brightest of colours From the hall of the brain, a fresh sonata Extols these actors. These thoughts build new patterns, The Universe lies hidden in the thought It opens closed gates and windows And found its path in that which we had already forgotten From Letras Mania