Hästpojken
Utan Personlig Insats
Och jag tror att jag stannar i den stad där jag borför hos oss händer inget det är tyst i mitt hålmen ibland när jag vilar och tänker och sådå är döden för nära för att orka förståoch jag spelar utan insats härdet är sand emellan fingrarnoch att våga hoppas på nåt fint är att skjuta sig i huvudetoch jag böjer mig frammåt när jag går här bredvidoch jag håller upp handen för att gömma mitt livför så länge som jag kan komma ihåghar det funnits ett klister som fastnat på mig
From Letras Mania