Print

På en stig, förankrad och bunden af sorg Jag vandrar mot tillintetgjorda höjder Natt i själ, natt omkring och inom Jag följer mitt hjärtas tal, mitt inre kall Era välmående leenden, våndas djupt och starkt Er glädje, som så djupt i sinnet skurit I svart och af köld, själ och hjärta klätt I förakt och hat, det blir er sista stund Blomman af mitt hjärta, blomman på din grav Som ett monument af denna världs förfall Blomman af mitt hjärta, blomman på din grav Som en symbol för min åtrå till det döda Blomman af mitt hjärta vissnar för en stund För att återigen resas och blomma i ert blod Den tog ert ljus ovan, den tog ert ljus bortom Den förlade denna jord i djupan sömn From Letras Mania