Print

Från nattens dunkla drömmar vandrar jag fram, ur dina sinnens djupaste hav. I evig tid... Fyller dina nätter med evighetens vindar väter dig med stjärnors glans från tidlöshetens rymd. Som blod söker tårar i stridens storm bestiger jag nattens sköte dricker ur dess bittra källa Samman med dina maror på ångestens springare, rider jag tronande fram genom dina plågor All din eviga smärta när min själ, dina smärtfyllda skrik fyller mig med liv. Blott ditt sinnes bane i evig tid... From Letras Mania