Print

Stjärnbeklädda djup ovan nyfallen snö en öde vind drar sakta bi... Lägger sig sakta över det kalla kristallhavets eviga töcken... En sista vandring åstad fram i natten över den frusna marken genom råets rike... Dessa sollösa timmar i ensamhet i skuggan av mitt inre under månars full dessa sollösa timmar i ensamhet min kropp blir mitt inre träder i fylgians hamn följer i dess dans Dränkt av de silverne tårar som faller om natten väcker en del av mig som dväljs i tystnad likt en gäckande skugga i själens väv... From Letras Mania