David Sandström
När Hjärtat Svider
och marken är någons och huset bebott och tiden har tagit sig tid att bli trodd och flickorna reste sig upp tills de stod för luften var stark här men inte stark nog och flickan med håret har bokstavens tröst och över min rygg bär jag spår av den röst som i skydd av mörkret har flyttat hans grav till en plats uppåt älven jag sänder ett krav håll ut och vinka om du kan stå ut med minnetstanken av hans hand vinka mot din hjälte nu förlåt honom de svagheter du anade latenta då men sparkandes och skrikandes i ljuset av bekännelsen förlösningen du vrider dig i lättnaden så oerhörd när stenen från ditt bröst blir till ett rep
From Letras Mania