Anna JĂ€rvinen

Götgatan
Och jag gick i solen utan att sakna nÄgotoch jag gick dÀr mitt i vÄren den lyckan var kortför in kom du och var vackrare Àn vadjag nÄgonsin sett dig varaJag lÄtsas att jag Àr pÄ vÀg till digoch det hÀr, hÀr Àr tÄget som tar mig hem till digdet Àr Äkejjag ska bara vara hos digdu behöver inte titta mot migeller sÀga nÄgonting stort nejJag tÀnkte ta och sÀga nÄgonting till digsluta helst inte titta som du gör pÄ migdu verkar kunna göra allting till nÄgotdu gör sommaren til saknad och sedan gör duvarje höst till snöstorm pÄ Götgatan i migKom hÀmta mig hÀr dör jag sÀkertsnart det mÄste vÀl vara uppenbartatt somligt hÀnder utan att verka vÀldigt smartoch utan att lÀmna vÀrlden som den var From Letras Mania