Print

Det Är natten dÅ mÅnen vilar i dimma Djupa dalar omger mig i mÆrka och bistra stunder Dit skuggor aldrig nÅr min sjÄl fÆralltid dansa Och pÅ fjÄllet, trÄden breder ut sig till en evig skog framfÆr mig Med fackla i hand, pÅ min stig jag vandrar tills mÆrkret lÄgger sin slÆja Æver mig I ensamhet, mot slutet jag fÄrdas Ljusets strÅlar soom vatten rinna af mig Ett sken, lyser pÅ mig i mitt hjÄrta, i min sjÄl en port, stÅr pÅ glÄnt i mitt hjÄrta, i min sjÄl En reflexion af tankar och kÄnslor speglas i tystnadens glans Med vidÆppna vener och fruset blod in i okÄndheten jag far From Letras Mania