Sorhin

Nar Helvetet Kallar
Jag blickar ut frÅn berget fjÄrran Och hÆr ett skrik i den nattsliga tystnaden Jag lÄttar mina vingar Och flyger Æver nordlandets frusna vidder Jag hÆr vargens ylande tjut, Eka mellan de nakna trÄden Jag ser dÆdens mÄktiga tron, Resas pÅ det vidstrÄckta landskapet Som ett monument af sten DÄr i natten jag sÅg dess sken ædelagda Är gryningsljusets strÅlar DÄr i skogen demoner vrÅlar HÆga djupa mÄktiga skog DÄr Guds skapelser dog MÆrka dystra vidstrÄckta land DÄr mÆrkrets vÄsen vandrar i hand Jag svÄvar ensam genom en dunkel Och mÆrkt frysande himmel Jag kÄnner vreden Och min kraft stÄrks Ännu mer Jag speglar dÆden och dess rike I varje blick jag kasta Jag befriar min sjÄl frÅn kropp och blod Och fÅngas af mÆrkrets sylvassa klor From Letras Mania