Print

Nu dansar dimmor på tjärnen, som solen väckte Då glimmar daggen i ljungen som natter skänkt i silver tår En storloms klagan om döden, var hälsad frände Var gång hon vakna i jorden, och återföds Se hon svävar fram med diserna i dimman Så skimrande och kall Den dagen bringan sitt offer, till ljusa väsen Om hennes skuldror så vita, en mantel för de hängdas gud Se blommor grönska vid graven, de åren varsla dess lycka äro förgången, i dyster skrud Se hon svävar fram med diserna i dimman Så skimrande och kall Härlig var dansen frejdig och vild Furorna flammar, solen går ned Blickarna tindrar med ögon så blå all jämt de vandra i en ring utav renaste guld Hon vakar med sin sång Försvinner bort i dimman Hon vakar med sin sång Försvinner bort i dimmorna Se hon svävar fram med diserna i dimman Så skimrande och kall (Thanks to Marko Klobučar for these lyrics) From Letras Mania